mina nya skor vi firade i Berlin

Jag har en speciell relation till Berlin. Jag försöker undvika prata om mig och Berlin när jag är på fyllan och inte med en resekompis. Kan låta som om jag gnäller så mycket över hemma då. Det låter nästan som om jag pratar om en älskare och jag känner mig lite skyldig, nästan som om jag varit otrogen... Men det här är senaste resan i alla fall. Där vi hade magvärk vid hemvägen, och vi kunde inte riktigt, riktigt känna att vi var på väg hem egentligen. Jag vet inte, var Berlin en verklighetsflykt igen? Kanske mer den här gången än sist. Den här gången var det inte ens fullt så hemskt att åka tillbaka till Sverige som det var förra gången. Jag hade i alla fall med mig nya skor igen... Jag hade i alla fall något att åka tillbaka till.

ahhh.. tänk om man hade spänt vadmusklerna lite, så hade jag haft ett par snygga ben till de där dojjorna, haha. Men, men...

bakfylleångestmåndag

Bakfylleångest som varar till måndag. Då är det illa. Det känns som om jag gjort något fel som jag inte kan peka på. Känns som om jag visat något av mig själv, en sida då jag inte har kontroll för människor som jag inte vill visa det för. Min pojkväns kompis och hans tjej, med flera. Det är en sådan oro, känslan av att inte ha haft full kontroll på sig själv, eller att jag inte ens vet om jag hade det eller inte. Jag träffade i alla fall en tjej på den där festen som hade varit och rest i Brasilien och det där resesuget började pirra i mig igen. Det är som om mina ögon blir lite större, jag börjar nästan svettas lite, ungefär på samma sätt som när man fått syn på ett par nya skor och man plockar upp plånboken för att betala. Jag är glad att jag har annat att fundera på just nu, just i detta nuet, saker som ska fixas, så att jag slipper fundera för djupgående vart jag ska ta vägen, snart igen, vad nyttan är med allting och om det bekväma livet i Örebro med kille och bakfylleångest är värt att sumpa i jakten på det där andra?

jag tänkte först döpa min blogg till röda skor, en billig flygbiljett och mina försvunna örhängen. Eftersom jag sprider ut mina billiga örhängen över världen. Men det gjorde jag inte. Jag kanske borde. Jag fick ett par jättefina örhängen, guldringar, av mina kille i födelsedagspresent. Här om dagen när jag kom hem till honom påpekade han att jag bara hade ett. Det var nyheter för mig men jag fick så dåligt samvete och blev dessutom så generad över det hela att jag påstod att det måste ligga hos min Kompis som jag var hos innan. Det var det inte. LIte småfull lördag natt pratade vi om örhängerna. Han hade visst köpt en försäkring på dem. Men nu har ju jag redan sagt med stor övertygelse att det andra örhänget är hos Anna. Hur ska jag klara mig ur detta med ansiktet i behåll? :)

rembrandt kopia...

parafras...

tavlor

Här kommer lite bilder av blandat slag. Det mesta är akryl och mycket är inspirerat från städer jag har varit i.

den där svartvita torgmotivet gjorde jag på tidningspapper med tuch, för att prova lite material. Det var rätt kul Det är Venedig när jag hade som en ambition att måla nått från varje stad jag varit i. tyvärr så har jag inte gjort det....

lite om mitt liv och konsten..typ

"Red shoes and a suitcase" får stå för något som har blivit, eller är mitt liv i ett nötskal.
Historien om de röda skona handlar om hur jag blev kär i en skotskbrand man och blev så upphetsad att jag råkade köpa ett par underbara, nästan lite löjligt snygga, skor för att lugna ner mina känslor. Jag älskar de där skorna (Älskar inte brandmannen, ska poängteras. Har inga som helst känslor för honom).
"a suit case", ja, det blev mitt liv när jag flydde från staden, vardagen, inte vet jag, en vacker höstdag förra året och bodde ett tag i en resväska. Nu bor jag stabilt i min lilla lägenhet igen. Det var skönt att komma tillbaka till ett stabilt liv. Men jag kan fortfarande bara drabbas av den där längtan efter min resväska, eller ryggsäck, och längta bort.
En gång fick jag frågan; vad skulle du göra för dina sista pengar?
Jag skulle köpa en biljett. Någonstans. Det är faktiskt sant. Det var i princip så jag gjorde då.

Hur kopplar jag då detta till konsten? Jo, för att konsten är en stor del av mitt liv. Jag kan inte svara på om det är en verklighetsflykt att resa iväg, eller spatsera runt i ett par väldigt röda skor (ensam i min lägenhet, de passar vid så få tillfällen) eller om det just är det som är det verkliga livet. Eftersom det inte går en minut utan att jag känner i kroppen att jag lever.
Samma sak tycker jag att det är med konsten. I konsten kan man gå ifrån vardagen, verkligheten. Man har hela tiden en längtan, längtan efter att uttrycka sig. Men är det en verklighetsflykt att vara intresserad av eller skapa konst? Jag skulle nästan kunna säga tvärtom. Konsten kan göra att man kommer närmare livet. Att man känner sig mer levande.

Jag ska vara blygsam och säga att jag själv inte kanske lyckats skapa något som spränger fram massor av känslor hos andra. Men jag jobbar på det, för jag skulle vilja bli duktig, och försöker skapa något för min och förhoppnigsvis andras skull.