konst i Berlin

På tal om Berlin... Berlin är inte bara en stad som fått mitt hjärta att klappa av upphetsning på grund av att jag blev kär... en och två gånger i den staden. Jag är kär i staden. Det beror mycket på all konst som finns att se och uppleva. Det bästa är stadens fantastiska gatukonst som man stöter på om man är ute på en liten promenad... Här är några exempel








Jag som sprayar
på Berlinmuren. Några killar var ute och dekorerade och glömde en burk som jag snabbt lånade.




.

mina nya skor vi firade i Berlin

Jag har en speciell relation till Berlin. Jag försöker undvika prata om mig och Berlin när jag är på fyllan och inte med en resekompis. Kan låta som om jag gnäller så mycket över hemma då. Det låter nästan som om jag pratar om en älskare och jag känner mig lite skyldig, nästan som om jag varit otrogen... Men det här är senaste resan i alla fall. Där vi hade magvärk vid hemvägen, och vi kunde inte riktigt, riktigt känna att vi var på väg hem egentligen. Jag vet inte, var Berlin en verklighetsflykt igen? Kanske mer den här gången än sist. Den här gången var det inte ens fullt så hemskt att åka tillbaka till Sverige som det var förra gången. Jag hade i alla fall med mig nya skor igen... Jag hade i alla fall något att åka tillbaka till.

ahhh.. tänk om man hade spänt vadmusklerna lite, så hade jag haft ett par snygga ben till de där dojjorna, haha. Men, men...

bakfylleångestmåndag

Bakfylleångest som varar till måndag. Då är det illa. Det känns som om jag gjort något fel som jag inte kan peka på. Känns som om jag visat något av mig själv, en sida då jag inte har kontroll för människor som jag inte vill visa det för. Min pojkväns kompis och hans tjej, med flera. Det är en sådan oro, känslan av att inte ha haft full kontroll på sig själv, eller att jag inte ens vet om jag hade det eller inte. Jag träffade i alla fall en tjej på den där festen som hade varit och rest i Brasilien och det där resesuget började pirra i mig igen. Det är som om mina ögon blir lite större, jag börjar nästan svettas lite, ungefär på samma sätt som när man fått syn på ett par nya skor och man plockar upp plånboken för att betala. Jag är glad att jag har annat att fundera på just nu, just i detta nuet, saker som ska fixas, så att jag slipper fundera för djupgående vart jag ska ta vägen, snart igen, vad nyttan är med allting och om det bekväma livet i Örebro med kille och bakfylleångest är värt att sumpa i jakten på det där andra?

jag tänkte först döpa min blogg till röda skor, en billig flygbiljett och mina försvunna örhängen. Eftersom jag sprider ut mina billiga örhängen över världen. Men det gjorde jag inte. Jag kanske borde. Jag fick ett par jättefina örhängen, guldringar, av mina kille i födelsedagspresent. Här om dagen när jag kom hem till honom påpekade han att jag bara hade ett. Det var nyheter för mig men jag fick så dåligt samvete och blev dessutom så generad över det hela att jag påstod att det måste ligga hos min Kompis som jag var hos innan. Det var det inte. LIte småfull lördag natt pratade vi om örhängerna. Han hade visst köpt en försäkring på dem. Men nu har ju jag redan sagt med stor övertygelse att det andra örhänget är hos Anna. Hur ska jag klara mig ur detta med ansiktet i behåll? :)