lite om mitt liv och konsten..typ

"Red shoes and a suitcase" får stå för något som har blivit, eller är mitt liv i ett nötskal.
Historien om de röda skona handlar om hur jag blev kär i en skotskbrand man och blev så upphetsad att jag råkade köpa ett par underbara, nästan lite löjligt snygga, skor för att lugna ner mina känslor. Jag älskar de där skorna (Älskar inte brandmannen, ska poängteras. Har inga som helst känslor för honom).
"a suit case", ja, det blev mitt liv när jag flydde från staden, vardagen, inte vet jag, en vacker höstdag förra året och bodde ett tag i en resväska. Nu bor jag stabilt i min lilla lägenhet igen. Det var skönt att komma tillbaka till ett stabilt liv. Men jag kan fortfarande bara drabbas av den där längtan efter min resväska, eller ryggsäck, och längta bort.
En gång fick jag frågan; vad skulle du göra för dina sista pengar?
Jag skulle köpa en biljett. Någonstans. Det är faktiskt sant. Det var i princip så jag gjorde då.

Hur kopplar jag då detta till konsten? Jo, för att konsten är en stor del av mitt liv. Jag kan inte svara på om det är en verklighetsflykt att resa iväg, eller spatsera runt i ett par väldigt röda skor (ensam i min lägenhet, de passar vid så få tillfällen) eller om det just är det som är det verkliga livet. Eftersom det inte går en minut utan att jag känner i kroppen att jag lever.
Samma sak tycker jag att det är med konsten. I konsten kan man gå ifrån vardagen, verkligheten. Man har hela tiden en längtan, längtan efter att uttrycka sig. Men är det en verklighetsflykt att vara intresserad av eller skapa konst? Jag skulle nästan kunna säga tvärtom. Konsten kan göra att man kommer närmare livet. Att man känner sig mer levande.

Jag ska vara blygsam och säga att jag själv inte kanske lyckats skapa något som spränger fram massor av känslor hos andra. Men jag jobbar på det, för jag skulle vilja bli duktig, och försöker skapa något för min och förhoppnigsvis andras skull.